BASKETGLÄDJE FRÅN GENERATION TILL GENERATION

Far och son, Vidmantas och Edgaras Dirvelis – två av Avesta Diamonds coacher.

25-åriga Edgaras Dirvelis minns fortfarande dagen då han följde med för att se sin pappa Vidmantas spela en basketmatch mot Sandviken Basket. Efter matchen ville han själv ut på planen.

Han var omkring åtta år när han fick gå på sin första basketträning. Sedan dess har sporten funnits där för både honom och pappa Vidmantas.

Vidmantas började spela basket som nioåring i Litauen. Han kom till Sverige för att arbeta 2003 och året därpå flyttade resten av familjen hit. När Edgaras började spela blev basketen något de kunde dela, även om Vidmantas ofta fick följa sonens matcher från sidan av planen.

Efter jobbet skjutsade han Edgaras till träningar och på helgerna till matcher. Närmaste klubb låg fem mil bort. Hemma hjälpte han sonen att träna och under matcherna filmade han honom, så att de kunde titta på spelet efteråt.

– Pappa kunde hjälpa mig att se vad jag hade gjort bra och vad jag kunde göra bättre. Än i dag tycker jag om att gå tillbaka och titta på matcher jag spelade för 15 år sedan, berättar Edgaras.

För Vidmantas var det värt tiden och de långa resorna.

– Det var tufft att hinna med efter jobbet. Men att få se hur Edgaras utvecklades inom basketen var en stor glädje, säger han.

När alla basketmatcher ställdes in under pandemin kunde Edgaras inte fortsätta spela. Han saknade sporten, började döma matcher och ville så småningom prova något nytt. Efter flytten till Norberg fick han upp ögonen för Avesta Diamonds. Han ville testa att vara tränare och fick med sig Vidmantas.

Nu inleder de sin tredje säsong som tränare tillsammans i klubben. Den här säsongen har de ”delad vårdnad” om flicklaget födda 2013/14 tillsammans med Thomas Lönnström. Pojkarna födda 2011/12 och 2016/17 ansvarar de själva för.

– Vi har olika erfarenheter och perspektiv, vilket gör att vi kompletterar varandra. Vi känner varandra väl och kan vara ärliga mot varandra. Självklart tycker vi olika ibland, men det ser vi mer som en styrka än ett problem, berättar de.

Att vara två ger dem också möjlighet att se varje barn. Medan den ena leder gruppen kan den andra hjälpa en spelare som behöver extra stöd eller ge en större utmaning till den som behöver det.

– Basketen ska vara rolig, men vi vill också lära barnen att kämpa, samarbeta och ta ansvar. Alla utvecklas i olika takt, så det är viktigt att uppmuntra varje spelare utifrån deras egna förutsättningar, säger Edgaras och Vidmantas.

Det bästa med tränarrollen är att få se barnen lära sig och utvecklas. De hoppas att spelarna går hem från träningen med känslan av att ha haft roligt, lärt sig något nytt och gjort sitt bästa – och att de redan längtar lite till nästa gång.

En gång hjälpte Vidmantas sin son att upptäcka basketen. Nu får de tillsammans hjälpa Avesta Diamonds oslipade diamanter att hitta samma glädje och hängivenhet till sporten.