EN BILD SOM SÄGER ALLT.

Ibland uppstår de finaste bilderna helt av sig själva. Ingen har planerat dem. Ingen har ställt upp någon framför kameran. Ingen har sagt: ”Gör så här.” Plötsligt kommer bilden bara gående emot en.

Som den här.

11-åriga Kerstin håller 6-åriga Freja i handen under Diamonds DayCamp. Ingen har bett Kerstin att ta hand om Freja. Ingen ledare har gett henne något särskilt ansvar för de yngre barnen. Hon bara gör det.

Och för oss säger den lilla gesten nästan allt.

Vi vill att Avesta Diamonds ska vara en förening där de äldre ser de yngre och där de yngre har de äldre som förebilder. En förening där man hjälper varandra, bryr sig om varandra och där ingen ska behöva känna sig ensam eller utanför. Här ska en sexåring kunna känna sig trygg bredvid en elvaåring. Här ska de yngsta kunna titta på de äldre och tänka: en dag vill jag också vara där. Och här ska de äldre förstå att de, kanske utan att ens tänka på det själva, betyder någonting för dem som kommer efter.

Basket handlar om att lära sig dribbla, passa, skjuta och spela tillsammans. Men en förening kan vara så mycket mer än så. Den kan vara en plats där barn växer. Där vänskap uppstår mellan åldrar och lag. Där man lär sig att ta ansvar, visa omtanke och finnas där för någon annan.

Det går inte alltid att lära ut med ord. Ibland måste kulturen få växa fram av sig själv. Och ibland får man plötsligt se ett litet bevis på att den redan finns där.

Kerstin och Freja visste förstås inte att någon fotograferade just det här ögonblicket. De försökte inte visa vad Avesta Diamonds står för. De gick bara där tillsammans. Hand i hand.

I år fyller Avesta Diamonds fem år. Och det är precis så här vi vill att vår förening ska se ut under de kommande fem åren. Och långt därefter.

Because Diamonds are forever.